Flummigt som vanligt

Jaha. Har inte skrivit på den här bloggen (eller någon annan blogg för den delen) på evigheter. Men tänker att jag ska börja igen lite smått.. delvis för att kunna skriva av mig men också för att kanske kunna låta vänner och familj få en större inblick i mitt kommande liv. Och i kommande menar jag... Jag flyttar till London om exakt en vecka.
Det är helt galet att tänka att om en vecka är mitt nya hem i London. 
Vad hände liksom? Jag hängde inte med, och jag hänger fortfarande inte riktigt med. Men jag har en positiv känsla och jag är förväntansfull över vad som komma skall. Konstigt vore annars känner jag.
 
Jag ska försöka tvinga mina fingrar till att skriva några rader då och då, som jag gjorde när jag var ute och reste, fast bättre. Jag kommer fortfarande att leva en helt normal vardag så att skriva lite dagbok borde inte vara en för svår uppgift tycker man.
 
Men jag heter Frida Samuelson så man vet aldrig riktigt med mig.
 
Tjollahopp för nu! 
 
 
 

Rebell

Okej. Hej!
Skriver otroligt sällan just nu. Det går ju som sagt i perioder, och jag har egentligen ingen skrivperiod men pratade om min rebelliska tid under högstadiet/gymnasiet som rörde upp lite känslor. Eller det rörde inte upp, jag blev påmind om det eftersom jag inte pratat om allt som hände då på ett tag. Men det är så skönt att veta att den jag var då är inte den jag är idag, men hur allt blev då påverkade mig att bli den personen jag är idag. Så typ lite smisk på fingrarna på mig själv för att jag var ett pucko men samtidigt ett svagt tack för att jag fick bli den jag är idag och att jag får ha de människorna runtomkring mig som jag har. Kärlek.

Jag jobbar typ hela tiden nu. Jobbar och festar. Och chillar hemma hos cornelia. Livet mannen, livet. Nä men jag står lite och trampar just nu, ni vet den där övergångsperioden som pågår just nu.. -är det vinter eller är det vår?
Allt känns lite halvdant och trist. Men jag ska inte deppa för det, inom en vecka kommer säkert solen titta fram och jag kommer sitta där (om jag inte jobbar) och dra upp byxbenen för att blotta mina bleka ben i vårsolen och sucka nöjt om hur bra livet är.
Visst är det konstigt?
 
Jag såg för övrigt den nya hunger games filmen, eller "nya". den var såååå så bra, jag grät. Ska sova och tänka igenom vad jag nyss sett. Puss och kram
 
 

Supagal

Hej. Snart helg och det ska bli så så skönt, jag ska få träffa en av de människor som har en stor plats i mitt hjärta.. Josse! Har inte setts på evigheter, så Örebro över helgen = galet mycket skitsnack och party såklart.
Tiden har gått så fort nu, jag har varit på mitt "nya" jobb i snart en månad, julafton är bara en månad framåt, nyår.. Shit! Jag har inte börjat köpa julklappar än. Ska försöka starta så fort jag får hem mitt nya (ja ännu en gång ett nytt) bankomatkort. 
Måste köpa lite saker till mig själv också. Eller måste, mer att min själ behöver lite extra shopping för att hålla sig lugn haha. Nu ska jag sussa, heldag imorgon. Wish me luck, lär vara död på kvällen woho!




Cherish this moment

Alltså livet! Ibland är det för gött. 
 

DUNKA

 

Brate

Allå. Alltså vafan! Vad ska jag göra med mig själv? Så jäkla nöjd just nu med livet, mig själv.. Men samtidigt så otillfredsställd. Behöver hitta något/någon som kan ge en massa energi, men som samtidigt står ut med att jag drar mer energi än vad jag ger just nu. Att det aldrig ska vara bara helt fett? Det som jag ser fram emot i mitt liv: pengar. Lediga helger. En framtida flytt. Utbildning. Nya vänskaper. Ny kärlek. En annan stad. 
Lediga helger är en sån simpel sak men det är ett tillfälle till att slira runt på stan med alkohol, pengar och höga klackar! Fest är kul! 
Det här otillfredsställda är jobbigt. Det känns som att det alltid är något som gnager, något som hindrar en att känna och uppleva fullt ut. Sounds like i have a big problem. Äääääh..




Livet förändras

Vad händer? Tid passerar utan att jag märker, den första oktober blev helt plötsligt till den sista. Men något som är ännu sjukare är att imorgon är det exakt ett år sen jag tog flyget från Arlanda to the place down under. Ett år?! Det känns fortfarande som igår. Ironiskt nog sker det förändringar för mig under samma tid i år. Jag flyttar från Farsta in till stan, det kanske låter som en liten grej sådär, vilket det egentligen är.. Men för mig blir det på något sätt ett avslut, en ny start, nya krafter, nya människor. Jag behöver det för att kunna hålla mig på en bra och positiv nivå. (Mina humörsvängningar kanske kan bero på min överfuckade P-stav som valt att göra totalkaos med min kropp) 
Jaja. 
Händer fett mycket och fett lite i mitt liv, fett får liksom beskriva den avsaknad av saker jag har i mitt liv. Tappat min mogenhet av allt som händer runt omkring, jag måste fan börja läsa och bygga upp mitt ordförråd till det de en gång var, typ när jag var 16. Haha. 
Jag ska tralla vidare. 
Puss 

Aussie lycka 





Inget blir värre än det här




Read all about it

Åååh, jag har semester i två vekor nu (inne på andra veckan), och det är så skönt. Samtidigt som jag känner mig lite rastlös mot vad jag brukar vara. Har iallafall haft en sjukt bra helg, fick vara med underbara tjejer och snacka skit och sen en "utgång" på det. Sluta väl lite halvknas men ändå helt OK!
Just nu sitter jag framför datorn i brist på TV-plats och lyssnar på ligga med P3 på spotify. Handlar om engångsligg, otroligt inressant..
Jag har egentligen inget att berätta om mitt liv eller om något annat kul som har hänt, försöker bara fördriva tiden.. vill bara se idol och paradise hotel ju. haha. Sorglig tjej, tjääna!
Delar med mig av en låt som jag gillar istället.
 
 

Oui

Idag är en sån där dag då jag inte riktigt vet vart jag är, vart jag vill göra och när mitt liv ska börja. Hösten börjar närma sig (alldeles för fort) och jag har fått en fast tjänst på Kappahl. Det känns enormt skönt och kul faktiskt. Jag har på något sätt lyckats skapa en nytändning inför jobbet OCH att jobba. Men som sagt, jag behöver en morot, något att jobba inför, något att spara pengar för. Men vad? Det är den stora frågan som jag går runt och tänker på dessa dagar. Det finns alldeles för mycket val, galet mycket saker jag vill göra men alldeles för lite tid. Kan man inte stoppa åldern vid 22-23 bara något/några extra år så att jag hinner suga ur livet på allting som är perfekt att göra när man är "ung & fri". Jag har den där gnagande tanken på att "kanske är det dags att plugga, bli 'seriös'" osvosv. Ibland får man fan nypa sig i armen och skärpa sig, jag är 22. Jag har hela livet framför mig. 
Jag har lite planer att stå med de kommande veckorna. Något jag tänker satsa på, se om det går vägen. Ett ja kommer bli ett ja och ett nej ett nej, det skadar aldrig att försöka väl? Om det går vägen så kommer jag dö. (Det var en överdrift) 
Jag har en dag kvar att jobba nu på lördag sen fick jag lyckligtvis och skönt nog semester i två veckor. Jag har ingenting planerat eftersom jag inte trodde att jag skulle få semester.. Men det gör inget! Det ska bli skönt att bara slappna av och fixa lite annat omkring innan jag hoppas på min fasta tjänst nu i höst. 

Aja. Skriver oftast bara en massa skit här just nu. Bara för att jag skriver om kvällarna och för att det inte händer speciellt mycket i mitt liv just nu. (Jobbande tjej här) 
Ska iallafall sussa så jag kommer upp tidigt. Imorgon ska jag träffa shehnaz som inte jag träffat på hela sommaren, saknat henne alldeles för mycket och behöver lite gokompisenergi! Det är den bästa. Natti natti 







Check

Inatt drömde jag om den personen jag egentligen minst av allt vill drömma om. Hur kommer det sig att en människa kan göra så lite, stanna i ens liv en kort stund men ändå sätta ett avtryck i hjärta och själ som aldrig försvinner? På gott och ont antar jag väl.. 
Den där rysningen av att återuppleva personen igen i drömmen, fascinerande pirrigt samtidigt som det lämnar en känsla i magen av oro och undran. Varför dyker du upp i mina drömmar... Nu? 
(Ge fan i att förstöra mig och det jag byggt upp omkring mig haha)
Drömmer sådana sjuka saker, invecklat och oftast om och med väldigt otippade människor. Precis som säkert varenda en gör. 
Jag är galet trött så jag ska sussa. Ville bara påminna mig själv om att jag verkligen drömde det jag gjorde. Drömde jag verkligen om dig? Eller du kanske symboliserar något/någon annan i mitt liv just nu som är dåligt. Who knows. Bye Bye 



Papegoja

Shit pommes! Jag har inte bloggat eller ens skrivit dagbok på månader. What's happeninnnnn! Jo vet ni, jag har jobbat och jobbat och jobbat. Men jag ska berätta hur detta här har gått till.
Det som hände när jag kom hem, rätt självsäker om att jag med min erfarenhet inte skulle ha svårt att skaffa jobb var att det visade sig vara helt tvärtom.. Efter ungefär 1,5 månad utan jobb ringer min gamla chef mig från Kappahl och undrar om jag vill jobba sommaren. Tänkte på saken och tackade självklart ja! Så mina damer och herrar, jag är återigen en kappahltjej! Det känns faktiskt riktigt bra, jag har ju egentligen aldrig vantrivts på jobbet och jag trivs att vara i butiken. 
Dessutom har jag all denna nya energi som bara flödar känns det som (ta inte för hårt på mina ord, humörsvängningarna existerar till hög grad fortfarande..). Dessutom jobbar det ett bra gäng med tjejer där nu. Äntligen lite ungt blod, om ni fattar! 
Så jag jobbar typ heltid hela sommaren. Cash baby, cash! Var och är fortfarande i stor nöd efter pengar sen hemkomsten från Thailandet. Mår fortfarande lite dåligt när jag tänker på Thailand, människorna var underbara men det var så fel. Alla minnen från Thailand är lite blurriga och bortglömda medan Australien och nya Zeeland känns färska som om allt hände igår. Åh vad jag saknar det. Josse är i USA nu, pratade med henne tidigare idag och dog typ för vad hon berätta! Blir också sugen på att komma iväg igen, folk börjar ju åka iväg nu i september, oktober.. Apropå oktober. Det är snart 1 helt jäkla år sedan jag satte mig på planet till Cairns. Hur sjukt?
Aja, sjukt sliten efter helgen och en heldag på jobbet. Är ledig imorgon och ska försöka ta tillvara på dagen. Jajaja! Hadé 



Fram emot kvällskvisten

Nu så! Jag har, typ, kommit på benen igen. Jag är inte lika rastlös och felplacerad längre, även fast att tanken av att göra resan igen eller att åka tillbaka lockar mer än förut. jag har iallafall börjat jobba vilket känns riktigt bra. Jag sökte ju massa jobB där ett tag, anmälde mig hos arbetsförmedlingen osvosv. utan framgång.. Sen en dag när jag satt i bilen med Sara ringde min gamla chef mig från kappahl och frågade om jag var sugen att jobba nu i sommar (ryktena om att jag var arbetslös spred sig snabbt haha). Och jag som egentligen inte tänkte gå tillbaka blev glad över att någon faktiskt VILLE ha mig, och dessutom kappahl.. Det är tryggt, det är ett bra sommarjobb och ger mig stora möjligheter till att kunna söka annat i slutet av sommaren. Det är egentligen bara positivt att ha börjat jobba där igen. Jag har dessutom jobbat mest i kungens kurva och deras nyöppnade butik. Såååå kul och fräscht att jobba i en helt sprillans ny galleria. Aja, nog om jobb! Även fast det är så kul att prata om för min del då jag saknat att jobba. Helt seriöst, vem saknar att ha jobbat egentligen haha.
 
Nu på fredag åker mamma och pappa till new York, och vet ni vad? Jag tar flyget som går åt samma håll på måndagen! En vecka i NY med båda mina syskon(eftersom Patrik tar examen), mamma, pappa, syrrans pojkvän och mammas två kompisar. Kommer bli så kul, och vi kommer få se brorsan ta studenten.. Också coolt!!! 
Det blir som en liten uppladdning inför min jobbsommar! 
 
Känns som att den här sommaren kommer att bli underbara, bara känslan över att återigen ha en inkomst får mig att rysa. Nu jävlar ska det sparas pengar för nya äventyr! Jag har funderat mycket på vad jag vill göra nu i höst, eftersom mina nuvarande planer bara räcker dit. Och jag vet inte? José och jag är lite sugna på att åka till Australien igen och leva loppan och jobba. Något i mig vill det SÅ gärna, samtidigt som en annan sida vill spara pengar, jobba hemma, skaffa lägenhet, kanske börja plugga.. Bli "seriös" helt enkelt. Ibland låter det så himla bra, men tanken av mig "seriös" är lite skrämmande haha. Jag är rädd att jag aldrig får chansen att göra det där som jag verkligen vill! Jag vill så gärna jobba utomlands, spendera tid på ett ställe under en längre tid som inte är i Sverige. Och den bästa tiden för mig att uppfylla min dröm är väl egentligen nu. vet ni? det finns alldeles för mycket tankar som snurrar och alldeles för mycket alternativ att det nästan blir jobbigt att tänka på. Jag ska försöka ta det som det kommer, precis som jag gjort innan och haka på den spontana ide som känns mest lockande i stunden. Nu ska jag kolla på en film, slappna av och försöka trötta ut mitt huvud på tankar om framtiden och allt det där smått ångestframkallande.. Hade!! 

July Flame

Ååååh! Varit hemma ett tag nu.. Känns så konstigt! Är rastlös och känner mig felplacerad. Mycket kan väl kanske ha och göra med att jag är arbetslös. Ja. Fyfan, jag är arbetslös. Jag söker och söker men har fortfarande inte fått något svar alls från någon, de flesta skulle höra av sig till slutet av månaden/början av april (d.v.s nu..?). Aja, fingers crossed, någon måste ju nappa!
Händer annars absolut ingenting i mitt liv, jag fikar, kollar tv, följer serier, festar, äter, slänger in lite träning sen sover jag. Kanske ett jävligt gött liv, men vart är mina pengar? Det känns så fel att INTE kunna köpa lite vad som, kunna unna sig något. Men jag kan fan inte det, pengarna jag sparar går åt till fikor och alkohol inför helgen haha! Men jag kommer på fötter snart igen, jag ska spara ihop pengarna som jag gjort av med på nytt.. ge mig några månader bara. 
I helgen ska jag bo hos lille kakan när hennes föräldrar är borta. Ska bli skönt att bo närmre stan, och komma iväg lite hemifrån. (typ mönstret jag fastnar i här hemma) Så jag är en glad själ.
Som den här låten. Goooooooosssssiiiii
 

Hemma...?

Hej allihopa. Nu är jag hemma, hel och ren (ja.. ren går ju kanske att diskutera, mina kläder är ingrodda med smuts..). och då kanske man undrar.. vad gör Frida hemma redan nu? Hade hon inte en månad till planerad? 
Jo. Jag hade ju det. Men när vi kom till Thailand tappade vi allt som varit kul med resan i Australien och Nya Zeeland. Thailand var fint, varmt vatten, billigt.. Ja hela den där fadderuttan. Men! Det var inget som kom i närheten till det vi upplevt tidigare. Naturen, människorna, gemenskapen. Det går inte att jämföra.
Efter två veckor i thailand (drygt) bestämde jag mig för att det får räcka, jag ville åka hem. Saknade alla hemma, saknade rutiner och ville framförallt åka hem då när jag fortfarande hade känslan från resten av resan kvar.. Rysningarna och det där sköna leendet som ibland sätter sig på läpparna när jag tänker på allt vi gjort. Så ett mail senare till kilroy hade jag bokat hembiljetten med Josse. 
Det kändes som att en stor klump av ångest, depression, huvudvärk och för mycket tänkande på onödiga saker släppte. Nu ska jag verkligen inte komma och klaga här, men det är svårt att beskriva den känslan båda jag och Josse hade i slutet av resan. Vi var och ÄR så nöjda med våran resa.. men thailand levde inte upp till våra förväntningar. Jag hade sett fram emot thailand och resten av Asien mest egentligen.. så mina förväntningar var extra höga när vi åkte från Nya Zeeland. 
Men saker blir inte alltid som man tänkt, huvudsaken är att jag inte ångrar det jag fått uppleva, se och vara med om. Ingen kommer någonsin kunna ta den här känslan från mig, någonsin.
 
Hann aldrig blogga något från NZ även fast jag skrev inlägg.. men dom kom aldrig upp haha. Nya zeeland var helt fantastiskt. Jag har klurat länge på hur man ska beskriva nya zeeland med ett ord, men jag kommer inte på något som är värdigt och som är så omfattande i sin betydelse att kunna beskriva det här landet. Det är vackert, äventyrligt, häftigt och så otroligt magiskt, nya zeeland har ALLT.
Vi gjorde mycket här i äventyrsväg, vi gjorde något som kallas black water rafting då vi åkte i en flod på bilringar 20 meter under jorden i grottor med massor av lysmaskar. Galet coolt! Vi gjorde också White water rafting som är i en flod ovanför jorden. Galet kul! 
Vi besökte hobbiton där dom spelat in sagan om ringen och hobbitfilmerna. riktigt ballt.
 
Sen gjorde vi de galna sakerna som att hoppa ur ett flygplan drygt 4,5 km upp i luften, kastat oss nerför en ställning 300 meter upp i luften 134 meter ner mot marken. Allt har varit så adrenalinsberusat!! Och även alla känslor som vi fått av nya zeeland, det är de där rysningarna som tar vid nu igen. Vi ÄLSKADE nya zeeland, speciellt queenstown. Vi mötte så underbara människor och hade så så så så kul! Finns väldigt mycket att skriva om min resa. Jag ska försöka sammanfatta det en dag och få ut en bra och sammanhängande text. 
Bloggen kommer fortsätta ligga uppe. En offentlig dagbok kan nog göra gott ibland. 
 
Tack ni som följt med mig på mina äventyr, jag kan lova er att det här var långt ifrån den sista...
 
 

Frida Samuelson

RSS 2.0